måndag 18 juni 2012

Ett politiskt jippo


Jag antar att det är många som lyssnat på Sveriges Radios P1 program Kaliber där man de senaste veckorna granskat de ansvariga politikerna och alliansens hälso- och sjukvårdspolitik under rubriken Väljarnas vård. Där konstaterar man att tanken med alliansens vårdval och etableringsfrihet för privata, istället för höjd kvalitet och kostnadseffektivitet i vården lett till en fixering vid prislistor och ersättningssystem med tveksam nytta för patienten. Ibland med förödande följder när viss vård blivit mer lönsam än annan vård som borde vara mer prioriterad. Läkaren Christina Backlund säger i programmet ”Det betalas lika mycket för förkylningsbesök som för hjärtbesök och om man får lika mycket betalt för att bära en 50 kg tung cement säck som en tom påse så tar man väl hellre tio tomma påsar än en 50 kg säck.” Det här gör att mindre tid ges till vårdtunga patienter, äldre, kroniker eller multisjuka. I vårt landsting har de lätta patienterna fått en egen benämning nämligen ”pinnpatienter”. Det är vad den moderatstyrda vården har åstadkommit i vårt landsting.

Vissa allianspolitiker hänvisar till att medborgare och patienter hör av sig till dem och frågar ”Varför måste vi vänta på vård?” Det är en bra fråga men den ännu intressantare fråga är Vilka patienter är det som får vänta på vård och på vilken typ av vård får patienterna vänta på…

Det bör noteras att under våren har det framkommit i nationella mätningar att Landstinget i Uppsala län är sämst på tillgänglighet och har bland de längsta vårdköerna i Sverige. Jo, multisjuka, äldre och kroniker får vänta.

Läkarförbundets ordförande Marie Wedin säger i Kaliber att fokus i den borgerliga hälso- och sjukvårdspolitiken ligger på mindre allvarliga sjukdomar på bekostnad av patienter med medicinskt tunga vårdbehov.

Professor i Hälso- och sjukvårds forskning Ingvar Karlberg kallar den borgerliga kömiljarden för ”ett politiskt jippo” och menar att det strider mot Hälso- och sjukvårdslagen portalparagraf om vård efter behov. 

fredag 15 juni 2012

Bröstcancercentrum ja eller nej?


När ska ett Bröstcancercentrum bli verklighet? Ja det kan man verkligen fråga sig. Igår hade Hälso- och sjukvårdsstyrelsen sammanträde och på dagordningen låg frågan om förläggning av det nuvarande avtalet om mammografi i Uppsala län.

Socialdemokraterna har varit tydlig hela tiden med att vi vill ha ett Bröstcancercentrum. Jag vill att verksamheten och vårdkedjan ska hänga ihop och att patienterna ska känna sig trygga och att personalen inom de olika verksamheterna som måste samverka för att vården hänger ihop får en verklig möjlighet att arbeta integrerat och nära. Därför föreslog vi och yrkade att landstinget och Häso- och sjukvårdsstyrelsen utreder och förbereder ett införande av ett Bröstcancercentrum där mammografin blir en integrerad del i bröstcancervården. Jag är övertygad om att för att vårdkedjan ska kunna hänga ihop och patienten sätts i fokus bör verksamheterna ligga nära varandra organisatoriskt och fysiskt. Tyvärr delar inte Alliansen den uppfattningen för de ville inte diskutera den frågan och avslog vårt förslag.

Vi ser också många brister i det nuvarande mammografiavtalet som den borgerliga alliansen har förlängt och där med låst fast till 2015. Dels har avtalsuppfyllelsen inte varit tillfredställande, väntetiderna har förbättrats men når ännu inte uppställda krav. Men det största problemet är att mammografiavtalet har stora brister när det gäller den kliniska mammografin, den som omfattar de kvinnor som har en knöl i bröstet och behöver undersökas med kort varsel. Vi vill sätta större fokus på den kliniska mammorafin och jag tycker att väntetiden för klinisk mammografi inte ska vara längre än två veckor. Vi föreslog därför att landstinget ska se över den delen av avtalet och att avsnittet om klinisk mammografi förtydligas eftersom det funnits problem och brister som framkommit inom ramen för den kliniska mammografin.  Vi föreslog också att yttranden och synpunkter ska inhämtas från Bröstcancerföreningen samt berörda verksamheter på Akademiska sjukhuset, avseende avtalets innehåll innan förlängning av avtal beslutas. Men det tyckte tyvärr inte alliansen utan avslog alla våra förslag som handlade om att säkra och förbättra bröstcancervården.

Till råga på allt får jag idag veta att en utredning gjorts som landar i att ett integrerat Bröstcancercentrum där verksamheterna ligger geografiskt nära varandra är det som är bäst och önskvärt även i Uppsala län. Men den utredningen har Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ledamöter inte fått ta de av eller möjlighet att diskutera. Jag undrar vem det är som försöker gömma den och dölja dess innehåll. Det kanske är för jobbigt för alliansen att höra sanningen och att den ligger väldigt nära det som Socialdemokraterna sagt hela tiden. På sätt och vis är det beklagligt att det engagemang som Miriam Eriksson (KD) hade för ett Bröstcancercentrerat arbetssätt verkar tyna bort och falla i glömska. 

Svaret på min fråga när ett Bröstcancercentrum kan bli verklighet måste tyvärr bli: Aldrig, så länge de borgerliga Alliansens har ledningen i landstinget och bestämmer!

tisdag 12 juni 2012

Privat vårdcentral kraschlandar i konkurs

Idag kom meddelandet att det danska vårdföretaget Medpro Clinic Vårdcentral AB har begärt sin verksamhet och vårdcentral i Bålsta, Håbo kommun i konkurs. Det känns hemskt att behöva säga; Vad var det vi sa! Den moderatstyrda landstingsledningen har hela tiden blundat för fakta och givit sken av att allt är under kontroll. Ansvarigt landstingsråd Erik Weiman (M) försökte så sent som för några veckor sedan påskina att länsborna i Håbo inte alls är oroade och att de är så nöjda med vårdsituationen i Bålsta. Det är beklagligt att ansvarig politiker har så dålig verklighetsförankring och man kan ju undra inom vilka andra områden som han ”befinner sin på en annan planet”.

Det kritiska läget är följande: Medpro, med 11 000 listade patienter, går i konkurs och konkursförvaltare träder in. Bålsta doktorn, med ca 5 000 listade patienter, är så överhopade med arbete att de begärt att få stoppa ytterligare listning av patienter. Enköpingshälsan har nyligen visat intresse för att öppna en filial i Bålsta, men frågan är hur många patienter de kan ta. Dessutom startar inte deras verksamhet förrän i höst.

Konkursen ställer många frågor på sin spets. 

Redan i april, efter att Skatteverket dragit tillbaka Medpros F-skattsedel, lämnade jag in en skriftlig begäran där jag krävde att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som har ansvaret för patienternas vård, snabbt skulle göra en behovs- och konsekvensanalys av vårdbehoven i Håbo och Bålsta för att garantera att medborgarnas vårdbehov skulle kunna tillgodoses. Jag krävde också att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen skulle se över avtalet, utbetalningar och andra juridiska aspekter avseende vårdbeställning som gjorts för att säkra patienternas och skattebetalarnas intressen.

Jag och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen fick aldrig något tydligt svar på vilken strategi landstinget har för hur man tänker hantera frågan om en eventuell konkurs. De ekonomiska, avtalsrättsliga och juridiska aspekterna kan diskuteras. Men jag anser att den viktigaste frågan är vad som kommer att hända med patienterna och personalen nu när vårdcentralen gått i konkurs. 


Nu på torsdag sammanträder Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i ett ordinarie möte och jag kommer då att kräva att frågan tas upp igen och att styrelsen och ledamöterna får en handlingsplan på vad som kommer att ske och hur landstinget tänker garantera att patienterna får den vård de behöver.

Vad händer nu? Till och börja med kan man konstatera att landstinget har det yttersta ansvaret för att länsborna får den vård de behöver. Hur det praktiskt ska gå till är en fråga som inte har besvarats. Men nu borde i vart fall den ansvariga moderatstyrda landstingsledningen vakna upp och ta ansvar för hur verkligheten ser ut samt dra konsekvenserna av sin hysteriska privatiseringsiver som resulterat i ännu en kraschlandning. 

Läs mer på UNT eller lyssna på Radio Uppland

onsdag 6 juni 2012

Bilder från Homs, Syrien

Syrien. Så här ser det ut idag i mina barndomskvarter i Hamidia i Homs. Det är där min farfars hus stod och där jag spenderat mina sommarlov. Bilderna är delade av min kusin för två dagar sedan. Jag är utom ord och förtvivlad. Frågan som återkommer i alla samtal är varför låter världen detta ske?

 

tisdag 5 juni 2012

Idag skriver jag i DN om Syrien och regeringens passivitet


Sverige måste agera mot slakten av civila

Syrien. Den svenska regeringen är för passiv

Världen förfasas över det som händer i Syrien och massakern på civila. Länder som USA, Kanada, Japan, Australien och majoriteten av EU:s medlemsländer agerar kraftfullt i både ord och handling för att markera mot dödandet av civila. Tunga utrikesministrar och regeringsföreträdare världen över arbetar febrilt för att stoppa våldet och förmå stormakter som Ryssland och Kina att ställa upp i FN:s försök att agera.

Den svenska regeringen och utrikesminister Carl Bildt håller dock en förvånansvärt låg profil. Regeringens passivitet är pinsam för Sverige och väcker stor besvikelse hos många svenskar med syriska rötter. Hur kommer det sig att and-ra länder agerar medan Sveriges regering står och tittar på?
Sverige har en historia av att vara den främsta av nationer som höjer rösten för mänskliga rättigheter, internationell solidaritet och demokrati. Sveriges starka engagemang och tydliga politiska arbete i internationella frågor har varit en förebild för andra länder och organisationer och inspirerat till kamp för fred och frihet. Vi har burit den internationella solidaritetens fana högst för utsatta människors rätt till ett liv som är värt att leva.

Jag är född i Homs och har spenderat många sommarlov där. Nu ligger döda barn och kvinnor på de gator där jag brukade leka med mina kusiner. Anhöriga i Sverige beskriver den fruktansvärda rädslan för ett långvarigt inbördeskrig där civila slaktas. Jag kan inte i ord beskriva den förtvivlan som syriska medborgare i Syrien, i Sverige och i värden just nu genomlider.
Det borde inte vara för mycket begärt att kräva att den svenska regeringen och utrikesministern vaknar upp och använder de internationella kontakter Sverige har för att agera i Syrienfrågan. Är det något land som har erfarenheter av att agera i svåra och ibland smärtsamma demokratiseringsprocesser så är det Sverige. Men i stället tillåts ryska vapen transporteras genom svenskt vatten för att användas mot civila i Syrien. Jag kan inte sammanfatta det på annat sätt än att jag skäms.

Vivianne Macdisi, 37 år, jurist Uppsala

söndag 3 juni 2012

För mycket sjukvård i Fjollträsk

Jag brukar inte citera DN men nu gör jag ett undantag för denna ledare var värd att lägga upp på bloggen! Egna kommentarer känns överflödiga, förutom att detta är en god beskrivning av vad borgerlig hälso och sjukvård handlar om.

 
Publicerad på DN:s ledarsida 2012-06-03

Antalet besök i primärvården fortsätter att öka. Landstinget har med sitt fokus på tillgänglighet helt förlorat kontrollen.
Stockholmare går till doktorn mer än andra. Till och med dubbelt så ofta som exempelvis örebroare. Det har DN rapporterat om tidigare. Nytt är att besöken från denna redan extremhöga nivå fortsätter att öka (DN 1/6).
Landstingets rapport för första kvartalet visar på en ökning med nästan 7 procent hos husläkarna jämfört med samma period förra året. Detta har inte lett till att sjukhusens specialistmottagningar avlastats. Där ökar också antalet besök.
Lars Backlund, allmänläkare och handläggare på Sveriges Kommuner och landsting, konstaterar helt riktigt att stockholmarnas höga vårdkonsumtion beror på ersättningssystemet. Och att det inte finns några data som tyder på att invånarnas hälsa blivit bättre av fler besök.
Såväl resultat som utveckling borde ha kunnat förutses. Att det skulle finnas ett samband mellan antal besök på vårdcentral och folkhälsa motsägs av den tidigare statistiken. Människor i Stockholm är generellt sett friskare än på många andra håll i landet. De motionerar mer, röker mindre, äter bättre, är mindre överviktiga och är högre utbildade – vilket också är en hälsoparameter. Det är således inte hälsoläget som gör att stockholmare går till läkaren dubbelt så ofta som boende i Örebro. Det är tillgången på besökstider och attityden till att använda sjukvården även för bagatellartade besvär.
Behovet av sjukvård är omättligt. USA har under lång tid använt dubbelt så stor andel av sin bruttonationalprodukt för vård som andra välfärdsstater. Och då har ändå inte vården varit tillgänglig för alla. Barack Obamas sjukvårdsreform handlade både om att ge mindre bemedlade rätt till vård och om att dra i nödbromsen för kostnader som höll på att skena.
Tidigare har försäkrade amerikanska patienter nästan inte kunnat sticka in huvudet hos sin doktor utan att ordineras röntgenundersökning på längden och tvären för att utesluta det ena mindre troliga än det andra. Överkonsumtion av sjukvård är inte bara kostsam. Den kan också vara hälsovådlig.
Men i ett offentligt finansierat system handlar det förstås ytterst om att reservera resurserna för dem som bäst behöver dem. Patienter är inte kunder. Själva språkbruket leder fel just för att man som medborgare kan få för sig att det är man själv som bestämmer om och när man ska träffa läkaren, ungefär som när man bokar en tid hos frisören. Så är det inte och så ska det heller inte vara. Vården måste ransoneras. Att avgöra var tillgänglighetens gräns ska gå är svårt – men den måste dras.
Från landstingets sida, där Moderaterna tillsammans med de andra borgerliga partierna anser att ideologi är överordnad slöseri (vilket märkts bland annat i Serafenaffären), ser man föga oväntat inte problemet. Henrik Almkvist, chefsläkare på förvaltningen, menar tvärtom att ökningen är positiv. I fredagens DN sa han att det är bra ”att man kommer till sjukvården oftare”.
Verkligen? Hur mycket oftare? Tre gånger så ofta som örebroare? Fyra gånger?

Börjes månadsbrev

Landstingsråd Börje Wennberg skriver personligt och intressant om landstingspolitiken i Uppsala län.
Juni månadsbrev.

fredag 1 juni 2012

Syrien

Ibland stannar allt runtomkring och det känns som man befinner sig i ett vakuum. Efter helgen som varit och rapporteringarna från Syrien kan jag inte sluta tänka på den existentiella kamp om överlevnad som många där hemma kämpar med. Den upptar mina tankar konstant och jag önskar så innerligt att jag kunde sätta mig på flygplanet och åka dit ner och hålla om dem, alla kusiner och kusinbarn som undrar om de kommer att överleva morgondagen.
Här sitter vi och äter mjukglass i trygghet, med ett sommarlov att se fram emot. Där hemma begraver föräldrar och överlevande sina små söndersjkjutna barn som aldrig fick leva. Befinner vi oss på samma jord, lever vi i samma tid, är vi alla människor med samma värde? Jag bara undrar...
Lyssna här: P4 Studio Uppland

Rader av döda små barnkroppar som har svepts i vita tyger sprids över internet och bilderna sägs komma från den attack där över 100 personer dödades i Syrien i fredags. FN lägger ansvaret på den syriska regeringen. Socialdemokratiska landstingsrådet Vivianne Macdisi är född i staden Homs nära Houla där attacken skedde, och hon har mycket släkt och vänner i regionen