tisdag 28 januari 2014

Dags för politiskt ansvarstagande om tv serie

Nu står det klart att hovrätten kommer att pröva om Landstinget i Uppsala län gjorde fel när de lät ett tv-bolag filma och sända en döende patient som inte lämnat sitt godkännande till filmning. Oavsett utfallet i den juridiska processen så tycker jag att Erik Weiman (M) redan nu måste medverka till att reda ut alla turerna i det uppmärksammade fallet och att en politisk diskussion förs om de relevanta frågorna. Frågetecken kring bland annat patientsekretessen och integritetsfrågor kräver politiskt ansvarstagande. Därför har jag tilllandstingsfullmäktige i Uppsala den 4 februari lämnat in en interpellation där jag ställer ett antal frågor för att bringa klarhet i vad som har hänt. Fallet har nämligen aldrig tidigare kommenterats på politisk nivå och den borgerliga majoriteten har duckat konsekvent under alla år fallet har pågått.
   Landstinget har i yttranden till domstolen och i flera media hänvisat till att det suttit lappar på glasdörrarna som upplyst om inspelningen och att patienterna därmed var informerade och skulle ha sagt nej om man inte ville medverka. Landstinget har även hävdat att de anhöriga varit medvållande till sin skada/kränkning genom att titta på avsnittet och inte stänga av tv:n. Jag tycker det är skrämmande och ovärdig argumentering.
   Dessutom har landstinget krävt de anhöriga på rättegångskostnader för 740 000 kr. Det är dubbelt så mycket som det totala skadeståndskravet från de anhöriga omfattade. Det är orimligt och pinsamt för landstinget att en enskild medborgare ska råka så illa ut bara för att de vill pröva sin rätt gentemot en ett landsting där de känner sig illa behandlade och där patientsekretessen har undanröjts.

måndag 13 januari 2014

Farsartade turer kring cancervården

Jag välkomnar en diskussion om etik i hälso- och sjukvården för det behövs verkligen, det skriver jag i en kommentar i UNT till Haile Mahteme som svar på hans artikel om likgiltighetens etik. Jag skriver även att turerna kring bukhinnecanceroperationerna har varit farsartade.
På UNT Debatt (4/1) beskriver Mahteme hur sjukvården har havererat, att ”beslutsfattarna inte ser patienten eller förstår innebörden av att vara allvarligt sjuk.” ”Medkänsla, empati och människorespekt finns inte i deras vokabulär.” Han avslutar med frågan: hur ser politikernas etik-och moralkompass ut för sjukvården?
Socialdemokraternas kompass är tydlig. Den pekar mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf: Målet för vården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.
Den med största behovet av vård skall ges företräde till vården. För oss är lagens krav på ”god vård” avgörande och innebär att vården ska ges med kvalitet, säkerhet, kontinuitet, långsiktighet och trygghet. All skattefinansierad sjukvård är föremål för prioriteringar eftersom pengarna ska räcka till mycket. Riksdagen har fastslagit tre viktiga etiska principer som ska styra prioriteringarna i vården: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Tyvärr har dessa kommit bort i den moderatstyrda landstingspolitiken.